Mina födelsedagar: Trevligheter, temafester och trauman

I vår familj uppvaktar vi på födelsedagens morgon. En bricka dukas med ljus, smörgås, en kopp te eller vad personen tycker om. Ett par paket brukar också räckas över. Sedan går vi i samlad tropp sjungande "Ja må hon/han leva". Efter hurrarop samlas vi i vederbörandes säng medan paket öppnas.

(dagf02479:85)

Så berättar Johan i sitt svar på vår frågelista om födelsedagsfirande. I frågelistan var vi intresserade av att få veta mer om hur vi firar och uppmärksammar våra egna födelsedagar.

Att fira födelsedagar går långt tillbaka i tiden men då handlade det främst om att fira religiöst viktiga personers och kungligheters födelsedagar. Det var heller inte vanligt att människor i allmänhet kände till när de var födda och i samband med Sveriges kristnande trängdes seden undan och namnsdagsfirande blev viktigare. Även om namnsdagsfirande fortfarande förekommer är födelsedagsfirande numera mer vanligt.

Frågelistan Mina födelsedagar skapades inom ramarna för ett nordiskt och baltiskt samarbete med syfte att samla in ett material om hur födelsedagar uppmärksammas och firas och som i framtiden möjliggör jämförelser mellan länderna. Frågelistan publicerades på webben i september 2023 och togs ner i april 2024. Den gav 140 svar. I det följande ska jag lyfta fram huvuddragen i svaren och på så vis ge en översiktlig bild av nutida födelsedagsfirande i Sverige bland de som svarat.

Gratulationer på sängkanten

Trots att födelsedagsfirandet till övervägande del sker i hemmet är traditionerna i de olika familjerna väldigt lika. Många av de som svarat blir liksom Johan och hans familj gratulerade på sängen. En person skriver att födelsedagarna firas varje år på samma sätt.

Familjen uppvaktar en på morgonen och sjunger fem olika sånger (Ja må hon leva, Happy Birthday, Har den äran idag, Vi gratulerar, Med en enkel tulipan). En bär en bricka med te, ett ljus och blommor, en annan bär en bricka med presenter och resten hjälps åt med diverse.

(dagf02479:27)

En man skriver att han firas med presenter, kaffe och en räksmörgås på sängen av sin närmsta familj (dagf02479:36). Annika berättar att hon som barn alltid fick ”kaffe på sängen”. Familjen kom och sjöng med en bricka med fika och en särskild ”gipskrans med fyra ljus i”. Sedan skulle presenter öppnas och hon fick önska middagsmaten (dagf02479:47). På samma sätt går det till hemma hos Barbro:

I vår familj sjunger vi alltid för födelsedagsbarnet, och kommer med frukost på sängen. Då får man sina presenter också. Sen går dagen som vanligt med skola och jobb, och till kvällen får födelsedagsbarnet välja middagsmat. Det får även vi vuxna förstås

(dagf02479:34)

Även Johanna berättar att hennes man och barn brukar sjunga för henne på morgonen och uppvakta med en present. Men hon är ”inte själv uppvuxen med att man ska få något att äta vid sängen och vill därför inte ha någon frukostbricka” (dagf02479:132). Även Johan, som citerades inledningsvis, noterar att ingen i hans familj egentligen tycker ”att det är särskilt bekvämt att äta frukost i sängen, så merparten av densamma brukar intas i köket” (dagf02479:85). För Marianne är det otänkbart att äta frukost på sängen. ”Det blir bara smulor och svårt att hålla balansen” skriver hon (dagf02479:78). Även Maria skriver att trots att hon som barn alltid fick födelsedagsfrukost på sängen, har hon som vuxen inte velat det, eftersom ”det blir så smutsigt i sängen” (dagf02479:94).

Som framgår av citatet från Johanna så är hon inte uppvuxen med födelsedagsfrukost i sängen medan hennes make är det. De har alltså i familjens födelsedagsfirande sammanfogat två lite olika traditioner. Det här finns det fler exempel på. En man resonerar kring hur hans födelsedagsfirande förändrats sedan han träffade sin partner för cirka tio år sedan och då började fira sina födelsedagar. Han var då drygt trettio år och ”hade tidigare knappt firat födelsedagarna alls på flera år. Några telefonsamtal och pengagåvor från föräldrar och faster, men inget direkt firande” (dagf02479:9).

En student funderar kring vad skillnader i firande kan bero på och skriver:

Att jag har separerade föräldrar tror jag har lett till att vi inte har några konkreta traditioner för födelsedagsfirande. Pappa tycker jättemycket om att fira födelsedagar, och jag brukade få frukost på sängen och prinsesstårta när jag var hos honom på min födelsedag. Mamma gör ingen större grej av sin födelsedag, och det har väl blivit så att vi inte heller gör något större spektakel av min heller. Jag får självklart presenter och uppvaktning av henne med men ingen av oss tycker att det är lika festligt som pappa gör. (dagf02479:108)

Även om traditionerna i många familjer liknar varandra så betyder det alltså inte att de är helt lika. De har mejslats fram och förändrats under åren. Det är heller inte givit att alla vill fira på just det sätt som de är vana vid. När Linnea flyttade hemifrån och firade ensam på morgonen gjorde hon det hon ”älskar allra mest”. Hon ”såg på en dokumentär om svensk historia, åt jordgubbar, drack Herrljunga cider” och åt yoghurt. Hon ”njöt av att vara ensam” och göra på sitt sätt. När hon på eftermiddagen åkte hem till sina föräldrar följde ”det sedvanliga firandet som alltid ser likadant ut” (dagf02479:22).

Några noterar också att en del iscensättning påbjuds för att firandet ska kunna genomföras på önskat sätt. En person noterar att ”man ska gärna låtsas sova när de kommer in” på morgonen med presenter (dagf02479:27) och Lotten skriver att ”den som fyller år måste låtsas bli överraskad och vara nyvaken” (dagf02479:16). Malin minns från sin barndom att hon ”ofta vaknade långt innan familjen kom upp för trappan o sjöng "Ja må hon leva" o låg där o lyssnade” och sedan sedan tryckte sig ner i sängen ”under täcket” för att göra sitt bästa för ”att låtsas sova när de kom” (dagf02479:46).

Att firandet är ritualiserat framgår också i beskrivningar av ”en speciell tekopp” (dagf02479:74) och ”en födelsedagskopp” som den som fyller år får dricka sin varma dryck ur (dagf02479:72). Ett annat exempel kommer från en kvinna som alltid får en muminmugg i present och hon skriver att i hennes familj tar de ”alltid fram bordsflaggor till alla födelsedagar” (dagf02479:10).

För många ingår tårta i födelsedagsfirandet, för andra är det istället en räksmörgås, en viss sorts kaka eller något annat som familjen valt. Ida skriver till exempel att födelsedagen börjar med ”en liten frukost på sängen (ofta ett glas juice och en macka med ost och gurka med en liten Sverigeflagga) med sång och några små presenter”. Det är viktigt för henne att ”efterrätten är tårta, inte något annat”, eftersom att hon har en ”så stor koppling mellan födelsedag och tårta” (dagf02479:106). En annan kvinna skriver att eftersom hon fyller år runt midsommar, firas hon alltid med ”en särskild tårta bestående av marängbottnar, vispad grädde och jordgubbar”. Så har har det varit så länge hon kan minnas (dagf02479:8). Malin berättar däremot att frukosten för födelsedagsbarnet inte innehåller någon tårta trots att målbilden är ”en buffé som klår femstjärniga hotellfrukostar” (dagf02479:66).

Uppmärksamhet och ensamhet

Oavsett om ett visst mått av iscensättning, tårtor och speciella koppar ingår i födelsedagsfirandet för många, anser de flesta som svarat på frågelistan att det är värt att fira födelsedagar. En person skriver till exempel att hon ”älskar att fylla år och att få anledning att planera en fest!” (dagf02479:13)

För några personer är dock födelsedagsfirande förknippat med en hel del oro och vånda. För Ylva har hennes ”urusla födelsedagsupplevelse” varit avgörande:

Min 20-åriga födelsedag blev ett trauma som jag fortfarande kan gråta över. Några veckor innan hade jag berättat för mina vänner i kyrkan när jag skulle fylla år. Till den kvällen hade jag bakat en liten smörgåstårta. Ingen hade kommit ihåg att jag fyllde år, och jag var för blyg att säga det. Jag skulle flytta /…/ om några veckor och hade nog förväntat mig att få någon form av avtackning för mitt arbete som tonårsledare och scoutledare, men det blev inget av det.

(dagf02480)

Händelsen har gjort det viktigt för Ylva att hennes nära uppvaktar varje år. En annan person, Maria, berättar också om en händelse som präglat hennes uppfattning om födelsedagsfirande:

Jag går i 4e klass och har nyligen flyttat till en liten bruksort. Jag har mitt första kalas för "vänner", några klasskompisar, bara tjejer. De är i rum som vi inte får för mamma och pappa och jag blir nervös. Jag har fått ett pärlhalsband av tjejerna och det har jag på mig. När vi leker fastnar jag i något så halsbandet går sönder. Den ena tjejen suckar, himlar med ögonen och säger " Det är ju tacksamt att ge dig nåt" Det var den värsta födelsedagen någonsin! Jag hade aldrig mer kalas…

(dagf02479:50)

För andra, som Ulrika, var barndomens födelsedagskalas roliga, men hon ”gillade aldrig riktigt att stå i centrum”. Hon skriver att hon har ”lättare för att ta emot uppmärksamhet i samband med en prestation så som en tävling eller befordran”. Att firas för att ha blivit född tycker hon ”känns konstigt.” Ulrika vill dock inte helt och hållet undvika födelsedagsfirande utan hon vill gärna att det ska ”vara en stund där vi hinner umgås, göra trevliga saker och äta något gott. Ett tillfälle att stapla trevligheter på varandra” (dagf02479:58).

Karl-Axel berättar också att han tycker att det kan ”vara genant” med uppmärksamhetern kring hans födelsedag. Han vill ”helst inte låtsas om det”. Han berättar i sitt svar om när han fyllde sextio år och han och frun var ”på gruppresa i Holland”. Dagen då Karl-Axel fyllde år ”höjde reseledaren rösten och önskade utbringa en skål för dagens födelsedagsbarn”. Det hade Karl-Axel inte tänkt sig och han ”hann tycka att det kändes genant, innan namnet lästes upp”, för det visade sig gälla en annan person. ”Det var skönt”, konkluderar han sin berättelse (dagf02479:112).

Erfarenheterna av att bli uppmärksammad och att bli bortglömd varierar alltså mellan de som svarat. Sammantaget är det dock tydligt att födelsedagen är laddad och inte alltid förknippad med glädje och lycka. En student som svarat på frågelistan skriver att ”om man inte får någon uppmärksamhet och uppvaktning på sin födelsedag känns det mycket värre än om det bara hade varit vilken dag som helst” (dagf02479:108). Några personer skriver också att de brukar fira sina födelsedagar ensamma, kanske för att de inte vill få oönskad uppmärksamhet, inte riskera att glömmas bort eller av andra skäl.

Malin gillar att fylla år och njuter av att göra vad hon vill på sin födelsedag. Hon ger sig själv det i present, ”i den mån det är möjligt med tanke på nödvändiga åtaganden” (dagf02479:46) och en kvinna skriver att hon alltid är ensam på födelsedagen eftersom hon ”har en tro” som gör att hon inte låter andra veta att hon fyller år. Hon skriver att på födelsedagen städar hon inte och ”är lite som Grevinnan och betjänten” för hon klär upp sig och dukar fint (dagf02479:2). Även Lotta firar på sitt sätt. Hon har alltid semester på sin födelsedag för hon ”vill ha en dag då ingen annan, läs arbetsgivare, ska bestämma” vad hon ska göra och inte göra. Vanligen firar hon ensam, men tänker ofta under dagen på att hon fyller år. ”Det känns varmt och stort” och gör henne glad. ”Det är en viktig dag” (dagf02479:5).

Liksom Lotta är det flera personer som skriver att de gärna tar ledigt från arbetet på sin födelsedag. En kvinna skriver att hon alltid tar ledigt, ”hittar på något roligt och äter god mat” (dagf02479:57). Robin berättar också att han visserligen uppvaktas ”på sängen” av sambo och barn, med presenter och mysig frukost, men att han har en ”personlig tradition” av att alltid vara ledig på sin födelsedag, så resten av dagen gör han bara precis vad han vill (dagf02479:37).

Andra minns med fasa de gånger de firat födelsedagar ensamma. Jessica berättar:

Jag var /…/ i Frankrike-Paris under ett år. Det fanns förstås inga mobiltelefoner eller datorer så på morgonen var det ingen som gratulerade mig. Jag gick upp tidigt och åkte till skolan. På vägen förbi en park stod det en man som blottade sig för mig! Jag började gråta dels för att jag blev chockad men också för att ingen visste att jag fyllde år. På kvällen ringde nog mina föräldrar och några dagar senare kom det ett kort eller present.

(dagf02479:54)

Andra har svårt för fester även om de gillar att bli uppvaktade på födelsedagen. En kvinna skriver att hon ”avskyr stressen omkring städning och bakning innan och stöket och stojet under kalas och har bara genomlidit dom genom åren”. Efteråt har hon ”varit ett vrak”. Numera går hon inte på de flesta födelsedagskalas hon är bjuden på och har aldrig kalas själv. ”Det är en lättnad”, konstaterar hon (dagf02479:29).

Delade dagar och andra firanden

Några personer har som tradition att fira sin födelsedag tillsammans med någon som också fyller år i nära anslutning till den egna födelsdagen. Så skriver till exempel Anne-Marie att hon, som fyller i februari, och hennes ”bästa väninna”, som fyller i april, har ”en rolig tradition” av att fira tillsammans någon gång i mars (dagf02479:76). En annan person har en nära vän som också fyller år i februari. De har på senare år ”valt att fira tillsammans (hålla en fest), dels för att detta är roligare och för att inte konkurrera med datum”, eftersom de har många gemensamma vänner (dagf02479:105).

En annan person berättar att en av hennes systrar fyller år dagen efter henne, så därför brukar de ”fira tillsammans med familjen genom att äta middag ihop”. De år de fyllt jämt så brukar ”den som fyller jämt firas lite extra, genom att den får styra innehåll och upplägg mer, samt att fler än de i familjen blir bjudna” (dagf02479:52).

Lena berättar att som barn och ung vuxen firade hon alltid födelsedagen tillsammans med sin mamma eftersom hon är född en dag efter mammans 35-årsdag (dagf02479:81). Karin och hennes mormor var födda på samma dag och ”hade ett särskilt band”. Hon minns särskilt den första födelsedagen efter att hennes mormor hade gått bort. Den var ”en märklig blandning av glädje och sorg” (dagf02479:42).

Ytterligare andra personer är födda på dagar i nära anslutning till annat firande. En person skriver till exempel att hon har ett tvillingsyskon och är dessutom född den 14 februari på Alla Hjärtans dag (dagf02479:109), vilket innebär att firandet sällan handlar om enbart henne. En annan person skriver att hon är född den 26 december och som ”liten var det viktigt med kalas just den dagen, men få kunde komma”. Som vuxen firar de närmaste vännerna henne alltid på nyårsafton eftersom det slås samman med två andra personer i vänkresten som också ”fyller år runt jul och nyår” (dagf02479:7).

Susanne som är född den 1:a januari har hittat en inställning som passar henne. Hon berättar:

Under åren har detta, att vara född på årets första dag, spelat in i hur jag firats eller själv firat min födelsedag. Att inte gå i skolan på sin födelsedag var kanske lite trist som barn men å andra sidan var det ju alltid fyrverkerier i samband med nyåret. Jag har uppskattat att fylla år då hela mitt nya år börjar när det nya året börjar. Med år och omständigheter förändras firandet men känslan är beständig.

(dagf02479:82)

En man skriver att han ”fyller år på den sämsta dagen på året, den 13 januari”. Dessutom föddes han på en fredag och ”därför innebär födelsedagen ofta mycket ångest. Alla är fattiga, vill vara nyktra och äta hälsosamt”. Han tror att det är därför han ”överkompenserar” och brukar ”blanda någon trevlig drink och bjuda på lite snittar och vin” (dagf02479:84). Att omgivningens ekonomiska situation påverkar födelsedagsfirande framkommer också i svaret från en kvinna, som skriver att när hon var tio år funderade hon inte på varför hon och hennes syskon inte ”fick samma sorts fest”. I vuxen ålder insåg hon dock att hon fyllde år på barnbidragsdagen, ”som var den 21 i månaden förr i tiden”, vilket innebar att föräldrarna hade råd att fira henne i högre utsträckning än syskonen (dagf02479:22).

Andra personer lyfter fram fördelarna med att fylla år på en viss dag. Ingrid skriver till exempel att eftersom hon fyller år på ”Valborgsmässoafton (tillika kungens födelsedag) så kommer alla ihåg det!” (dagf02479:34). En annan person berättar att hennes födelsedag ”är på en allmän flaggdag”. Under uppväxten trodde hon att det flaggades för henne (dagf02479:75).

Malin fyller år nära Lucia och när hon fortfarande bodde hemma uppvaktades hon av familjen ”med bricka på sängen och de var alltid klädda som ett lucitåg”. Hon gillade det, skriver hon, och berättar att mamman, pappan och de två systrarna turades om att vara lucia och tärnor så att även hennes pappa kunde vara lucia, klädd i ett ”röd- o vitrandigt nattlinne från Marimekko!” (dagf02479:46).

Monica fyller år den 1 november och hennes födelsedag firas med en Halloweenfest på lördagen i nära anslutning till födelsedagen. Hon berättar:

Till min födelsedag är hela hemmet dekorerat med "spökpynt". Som ett spöke som dansar när man klappar i händerna. Pumpor av olika slag och inte minst ska det finnas godis i en "häxkittel". Alla barnbarn som kommer är utklädda och försöker skrämma mig. Som tilltugg när man kommer serveras det "vampyrblod" som är körsbärssaft, "spökpluttar" som är svarta oliver och "spökchips" som jag numera köper på ICA.

(dagf02479:89)

Monica skriver att när hon var barn skulle de alltid gå till gravarna när hon fyllde år och det var inte ”det mest roliga när man ville ha kalas”. När hon fick egna barn hade Halloween ”börjat firas så smått”. Hennes barn föreslog då att de skulle ha en spökfest och ”sedan har det utvecklats både med barnen och deras barn”.

Det är alltid väldigt roligt att ha kalas på hösten och det ger oss en möjlighet att träffas allihopa. Sedan är det väldigt kul när man hör barnbarnen berätta för kompisar om kalaset och hur läskigt och roligt det är när farmor eller gammelmoster fyller år. Så vem vet hur det kommer att sluta...

(dagf02479:89)

Teman, överraskningar och resor

Överhuvudtaget är det många av de som svarat som skapar temafester kring sin födelsedag, även om de inte gjort det till en årlig tradition på samma sätt som Monica och hennes familj. En kvinna skriver till exempel att hon ”har fest i samband med varje födelsedag, alltid med tema” (dagf02479:30). En annan kvinna berättar att när hon fyllde 30 ”var temat Spanien” och när hon fyllde 40 var det ”Vilda västern”. ”Såväl dukning, dekorationer, mat, lekar och musik följde temat. Är det fest så bjuds det alltid på både mat, dryck och tårta!” (dagf02479:13). Även Christina skriver att hon ofta ordnar födelsedagsfester med olika teman. Det kan vara ”italiensk afton, smørrebrød osv” (dagf02479:72).

När Ann-Marie fyllde 40 år anordnade hon en ”Hawaiiansk Luau”, vilket blev hennes ”mest lyckade fest”. Hon berättar:

Jag hade till och med ordnat med en Hula-danserska som lärde alla att dansa Hula. En väns barn agerade bartenders med exotiska drinkar. Det var ju snö och mitt i vintern men alla gästerna kom i Hawaii-skjortor och Hawaii-kjolar. Alla fick Lei´s om halsen när dom kom. Jag hade utsmyckat hela lokalen i ett Hawaii-tema. Hade till och med en liten pool fylld med vatten om någon ville ta sig ett dopp. Den här festen pratar min familj och vänner om fortfarande. Mina dåvarande arbetskamrater hade skrivit ett mycket roligt tal som dom höll. Självklart hade jag Hawaiiansk musik på festen.

(dagf02479:103)

Andra personer berättar om födelsedagsutflykter och överraskningsfester. En person skriver att som pensionär är ”födelsedagen ännu ett tillfälle att hitta på något man tycker är kul och gillar att göra - det kan vara så enkelt som en vandring på ett fint ställe med medhavd lunch” (dagf02479:47).

En annan person berättar om sin 35-årsdag då han ”blev fullständigt blåst”:

Min partner hade i hemlighet bokat bord på en restaurang för hela min familj. Jag själv trodde att vi skulle träffa ett par av våra gemensamma vänner och äta en parmiddag, men ville att restaurangen skulle vara en överraskning. Det var först där som jag fick se att hela familjen var bjuden, inklusive mina föräldrar som inte besökt min hemstad på flera år. Jag blev faktiskt riktigt knäsvag av chocken! Detta blev förstås en fantastiskt minnesvärd kväll. (dagf02479:9)

En kvinna berättar om när hon fyllde 50:

Mina barn kom och överraskade mig. Jag fick ett kort där det stod att jag skulle cykla till en speciell äng. När jag kom dit låg det ballonger på hela ängen och jag hörde klarinettmusik. Jag gick efter ljudet och där var de mina tre vuxna barn med sina respektive. De bjöd på champagne och sjöng för mig. Jag fick en fin guldring. Jag blev så överraskad. De bodde ganska långt bort allihop, men hade ändå åkt hem till mig tidigt på morgonen för att överraska mig. Av min man fick jag en helt oförglömlig resa till Nya Zeeland.

(dagf02479:133)

Malin berättar om när hon fyllde 40:

Ett par dagar innan min födelsedag vaknade jag till tidigt på morgonen av stök i köket. Inte så konstigt egentligen, min man är mycket mer morgonpigg än jag och ofta uppe och fixar långt innan jag har lust att gå upp. Men konstigt nog verkade fler vara uppe? Mamma? Hon är ju lika morgontrött som jag? Nåväl, jag somnade om, och blev väckt en stund senare med sång av både släkt och några nära vänner. Kanske 20 personer? Födelsedagsfrukosten var framdukad till hela detta jättegäng, men min man sa att jag måste skynda mig att äta så jag hinner packa också, och så viftade han med ett par flygbiljetter. "Vi åker halv nio!" Min present från min man var en långweekend i Paris med besök på en riktig stjärnkrog (enda gången i livet jag varit på trestjärnig restaurang).

(dagf02479:66)

Liksom de här personerna är det många som berättar att de fått och gjort resor i samband med en jämn födelsedag. Exemplen är många. När Anna fyllde 50 var hon med man och söner på ”kryssning i Karibien” (dagf02479:48) och Ulla firade sin femtioårsdag i New York med sin man (dagf02479:73).

För Hans var femtioårsdagen speciell, för då åkte han på resa till ”Hong-kong och Bali/Lombok”. På själva dagen var de på hotellets restaurang på Bali och ”dom hade blivit tipsade av hotellpersonalen” att han fyllde år, ”så blev det sång och musik inför öppen ridå på balinesiska och balinesisk födelsedagstårta” (dagf02479:128). När Jan-Erick fyllde 60 ”efter en skilsmässa och en nyfunnen kärlek”, åkte han till Sharm el-Sheikh i Egypten tillsammans med dotter, måg och barnbarn. Det blev ”en minnesrik vecka med många upplevelser” (Dagf02482).

När Roger fyllde 40 var han ”med vänner i Zanzibar och Tanzania på all inclusive och safari”. Det var ”fantastiskt”, berättar han (dagf02479:11). När Kristine fyllde 60 var hon, barn och barnbarn i Wien. De ”bodde på hotell, åt middag på restaurang på kvällen” och Kristine ”blev uppvaktad på restaurangen med sång och musik som sonen hade ordnat” (dagf02479:40). Ytterligare en kvinna berättar att när hon fyllde 50 var hon ”bjuden på en resa till Zanzibar” av sin syster och de bodde på en fin resort. ”Under middagen på kvällen kom hela personalen tågande genom restaurangen med en tårta med tända ljus och sjöng en lokal födelsedagssång. Det var mycket vackert och stämningsfullt! ” (dagf02479:43).

Kaisas femtioåriga födelsedagsmiddag på ”Raffles i Singapore” blev dock inte så lyckad. Hon skriver:

Jag fick en Singapore Sling och en skål med oskalade jordnötter. Alla bara slängde skalen på golvet men svensk som jag är la jag mina i en hög på bordet. Tillslut blev det löjligt så jag svepte ner alla på en gång! I restaurangen möttes vi av fyra i personalen, en tog fram en stol till min handväska och två såg till att vi satte oss. De placerade servetter i knät på oss. Dessa fyra stod en bit ifrån oss hela tiden, när jag tappade en gaffel kom två genast fram och bytte ut alla! besticken och sopade bordduken. Detta hände vid två tillfällen. De hade förberett tårta och sjöng vid bordet.

”Det kanske låter som en dröm”, skriver Kaisa, men hon har aldrig känt sig så obekväm, ”att inte ens få lägga servetten i knät, eller att slänga jordnötsskal på golvet”. ”Det är så långt från det jämlika samhälle jag växte upp i”, konkluderar hon sin berättelse (dagf02479:18).

Andra födelsedagsminnen, som inte är så positiva, kommer bland andra från en kvinna som berättar om sin femtioårsdag. Hon bodde i en lägenhet och ”det kom och gick folk hela dagen”.

På kvällskvisten skulle alla vännerna och släktingar komma efter jobb ... gissa om jag var rent slut efter att ha folk hela tiden och jag som skulle laga maten.

Nu kommer jag inte ihåg vad jag bjöd på men en sak kommer jag ihåg. Jag hade beställt 50 + bullar i bageriet och hem kom jag med dom vid 9-draget. På väg upp för trapporna så hörde jag lite tissel och tassel på sista avsatsen kollade jag uppåt. Där står min förman och min chef ... och väntar på mig. Aningen körigt redan där ... och sen blev det bara värre.

(dagf02479:67)

Hon konkluderar sin berättelse om femtioårsdagen med orden ”Nästa gång jag fyller 50 så beställer jag en resa till långtbortistan”.

Förändrade önskemål och känsliga upplevelser

För de flesta som svarat är det känslorna och upplevelserna av födelsedagsfirande som är speciellt minnesvärda. Johan, som citerades inledningsvis, skriver att ”förväntningarna på innehållet i paketen var kanske större som barn, idag är själva möjligheten till sammankomsten och den gemensamma tiden blivit mer i fokus (dagf02479:85).

En annan man skriver att det han ”minns mycket väl, är förstås den där fantastiska känslan när man var liten och vaknade men låg kvar i sängen och låtsades sova bara för att man visste att snart kommer de”. Han skriver att hans mamma var ”bra på att fixa sån väldigt enkel glädje i vardagen” (dagf02479:110).

Precis som den här mannen är det många av de som svarat som reflekterar över skillnaden i upplevelserna av födelsedagarna som barn och vuxen. Bibbi som är pensionär skriver att när hon var barn var det givet att bli firad ”med uppvaktning på sängen”, ”en stor bukett tulpaner” och presenter. Det var kul när hon var barn men inget hon saknar idag, ”utom möjligen tulpanbuketten” (dagf02479:60).

En person berättar hur födelsedagsfirandet i vänkretsen förändrats under åren:

I 20-årsåldern introducerade vi en ny tradition bland vännerna. Vi samlades strax före tolvslaget för att överraska födelsedagsbarnet vid midnatt. Tårta, isfackla och den festliga bulgariska versionen av "Happy Birthday" gjorde firandet minnesvärt. Musik och skratt fyllde luften, och det var omöjligt att inte bli engagerad.

När vi alla hade egna boenden förändrades tolvslagsfirandet med åren. Vi adderade stora heliumballonger och konfettikanoner för att göra det ännu festligare. Men med tiden ändrades våra livsrytmer, vissa skaffade barn, och vi anpassade traditionen. Facetime-samtal och långa, hjärtliga meddelanden ersatte fysiska möten.(dagf02479:107)

Personen avslutar sin berättelse med att de ”oavsett förändringar” vill ”fortsätta väcka varandra med kärlek”.

Liksom den här personens svar genomsyras många av svaren av att födelsedagsfirande är ett sätt att visa den som fyller år kärlek och omtanke. I svaren beskrivs minnesvärda födelsedagar som välkomna avbrott i vardagen, önskemål som uppfylls, en lyckad resa, en utflykt eller en stund för sig själv. Berättelserna om den egna födelsedagens trevligheter, de många temafesterna och resorna i samband med jämna födelsedagar vittnar på så vis om att födelsedagsfirande är en tradition som många värnar och upprätthåller. Ur ett sådant perspektiv kan ”Mina födelsedagar” framstå som ett neutralt och enkelt tema, men som några av svaren vittnar om väcker ämnet också känslor av övergivenhet och framkallar traumatiska minnen.

Med andra ord tycks det avgörande för en lyckad födelsedag egentligen inte handla så mycket om vad den som fyller år gör eller inte gör, får eller inte får i present på sin födelsedag. Med utgångspunkt i svaren på frågelistan erbjuder den egna födelsedagen framförallt en möjlighet att tillsammans med andra eller på egen hand få sina egna önskemål uppmärksammade och tillgodosedda.

/Susanne Nylund Skog